Otrygghet präglar bemanningsbranschen

Carina Cajander är ombudsman på IF Metall och är med i den tvärfackliga arbetsgruppen i Göteborg som ansvarar för bemanningsfrågan.
- Det finns en stor otrygghet. Min bild är att de allra flesta mår bra av förutsägbarhet, att kunna veta sitt schema och var man ska arbeta den närmaste tiden. Branschen påverkar också de anställda på arbetsplatserna som hyr in personal. Det leder också till en tystnadskultur där man inte vågar säga ifrån om något är fel.

Men att LO skulle ta ställning mot bemanningsbranschen och säga nej till de här företagen ser hon inte som ett alternativ.
- Vi ser ju att bemanningsbranschen växer och utgör en betydande del av arbetskraften inom industrisektorn. Arbetsgivarna vill ha den flexibilitet som krävs för att de ska kunna konkurrera på internationella villkor. Om vi inom LO skulle säga helt nej till bemanning så måste vi kunna erbjuda något annat istället, och det kan vi inte.

Men Carina Cajander upplever inte att bemanningsbranschen i sig är ett stort problem:
- De flesta är som många andra arbetsgivare. Skillnaden är att vi knappt har någon facklig verksamhet på bemanningsföretagen. Min bild är ändå att de allra flesta vill följa bemanningsavtalet. Det är inte ovanligt att när vi upptäcker felaktigheter, så handlar det inte om att man har lurats medvetet. Det kan också vara kundföretaget som har lämnat in fel, eller inte helt kompletta uppgifter, till bemanningsföretaget.

Inför kommande bemanningsavtal hoppas Carina Cajander på förändring:
- Tryggheten måste öka. bemanningsföretagen måste börja ta ansvar för rehabilitering. Idag är det dåligt med planer för hur man ska få tillbaka sjukskrivna i arbete. Där måste det ske en förändring.

Hoppas på mer framgångar i nästa avtal

Kent Ackholt är ombudsman på arbetslivsenheten på LO. I sitt arbete samordnar han förhandlingarna kring nya avtal, och han ser att bemanningsbranschen ställer allt större krav på försämringar i avtalen nu än tidigare.
- När bemanningsföretagen började etablera sig i Sverige var deras främsta strävan att bli accepterade och rumsrena, säger han. Nu när de både är accepterade och anses rumsrena har fokus flyttats till att tjäna mer pengar. Och det märks, man är inte lika benägen att hålla sig till avtalen längre. Det är en ganska cynisk bransch, man letar ständigt nya anfallsvinklar för att minimera sina kostnader. Så då ställer vi nya krav i avtalet, täpper till hålen så mycket vi kan.
- LOs inställning är att all verksamhet helst ska bedrivas i kundföretagen. Det enda undantaget ska vara vid tillfälliga arbetstoppar. Men så ser det inte ut idag.

Sedan det första avtalet tecknades år 2000 har parterna flyttat fram sina positioner, men LO har lyckats med att inte ge efter allt för mycket på arbetsgivarnas krav tycker Kent Ackholt
- Jag tycker vi har kommit ganska långt. Rent ekonomiskt är det ok för de bemanningsanställda så nu handlar det mest om de villkor man arbetar på. Även om man arbetar på ett bemanningsföretag ska man kunna planera sitt liv, jag tycker att man ska kunna ha motsvarande framförhållning som en person med en vanlig anställning. Att man vet att man kan hämta på skola och dagis som planerat. Och där är vi inte än.

Fotnot: Bemanningsbranschen i Sverige utgör cirka 1,5 % av arbetskraften och motsvarar 67 000 helårsarbetare