Ny LO-rapport: "Enkla jobb" – medicin eller diagnos?

Nyanländas etablering

Frågan om att främja nyanländas etablering på arbetsmarknaden har intagit en högt prioriterad plats på den politiska dagordningen, och det med rätta. De senaste årens mycket höga flyktingmottagande ställer stora krav på insatser för att åstadkomma framgångsrik och varaktig etablering.

Jobb utan krav på yrkesutbildning

I debatten om nyanländas vägar till sysselsättning har tanken om så kallade ”enkla jobb” fått stort utrymme under senare tid. Politiker och borgerliga debattörer har lagt stor energi på att beskriva behovet av fler jobb utan krav på yrkesutbildning. Att utöka dessa jobb beskrivs inte sällan som den enda vägen för att åstadkomma sysselsättning för fler. Fler lågproduktiva arbeten är med detta synsätt den medicin som krävs för en arbetsmarknad i behov av bättring vad gäller jobbchanser för arbetstagare med bristfällig utbilning och svaga grundläggande färdigheter.

Befolkningens färdigheter

Frågan är dock om förekomsten av det som kallas för ”enkla jobb” på en arbetsmarknad snarare bör ses som en diagnos på förutsättningarna för effektivitet och produktivitet. I en ny LO-rapport påvisas hur tydligt andelen ”enkla jobb” på en nationell arbetsmarknad hänger samman med den arbetsföra befolkningens grundläggande färdigheter i landet ifråga. I länder där befolkningens färdigheter är svaga syns en högre andel lågproduktiva arbeten, där de är starka syns en mindre andel dito – tillsammans med högre sysselsättning och högre BNP.

Större insikter om arbetsmarknaden

Det bör ställas högre krav på den pågående diskussionen om de så kallade ”enkla jobben” som svar på den betydande etableringsutmaning Sverige just nu möter. Insikterna om arbetsmarknadens funktionssätt behöver bli större liksom ärligheten med vilka följdverkningar som kommer av ”enkla jobb” som medicin, om den alls fungerar.

Läs hela rapporten "Enkla jobb" – medicin eller diagnos? här