Aktivera arbetsmarknadspolitiken – Halland
Hösten 2012 drog en kraftig konjunkturnedgång in över Sverige. Antalet varsel ökade särskilt bland exportberoende företag, vilket förklaras av minskad efterfrågan på svenska varor och tjänster utomlands. Förvisso har den globala ekonomiska situationen förbättrats sedan finanskrisen 2008-2009, men fortfarande kvarstår mycket stora problem. När arbetslösheten ökar igen, nu från en redan hög nivå, ställs Sveriges förmåga till omställning på prov.
Jämte en bra arbetslöshetsförsäkring, utgör en effektivt utformad aktiv arbetsmarknadspolitik grunden för en politik för omställning. Som vi tidigare sett i rapporten Fritt fall i arbetslöshetsförsäkringen, har regeringens strama regelverk för att kvalificera sig till a-kasseersättning kraftigt försämrat arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Men hur ser det ut med den aktiva arbetsmarknadspolitiken?
Arbetsmarknadsutbildningen är ett av de viktigaste verktygen i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Sedan den kraftiga expansionen av antalet arbetsmarknadsutbildningar i samband med 1990-talets ekonomiska kris har antalet utbildningar minskat. Med den borgerliga regeringens tillträde 2006 övergick minskningen dock i en ren dränering. Fokus riktades alltför ensidigt mot jobbsökaraktiviteter, särskilt i ett arbetsmarknadsläge där allt färre jobb fanns att söka.
Redan 2010 fastslog Finanspolitiska rådet i sin rapport att det i regeringens arbetsmarknadspolitik var "För mycket coachning och för lite arbetsmarknadsutbildning", och att volymerna i arbetsmarknadsutbildningen var orimligt små. Allt fler går nu arbetslösa så länge att de hamnar i ramprogrammet Jobb-och utvecklingsgarantin, som avslutas med Fas 3 (sysselsättningsfasen).
Den här rapporten analyserar utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningarna i Sverige de senaste tjugo åren. Risken är att den arbetsmarknadspolitik regeringen för, eller bristen på en sådan, allvarligt försvagar Sveriges förmåga till omställning. Rapporten föreslår avslutningsvis en rad åtgärder som på lång sikt förbättrar kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden och förbereder de som nu är arbetslösa på att ta de jobb som finns eller kommer i framtiden.